Ja, idag är det dagen med stort D! För ett år sedan åkte vi åter igen upp till Falun för att föra in ägget som skulle bli vår underbare son.. Ont i magen hade ja hela vägen, tänk om vi kommer dit och det inte finns nåt att återföra... Tänk om vi är tvungna gå igenom denna pärs en gång till.. Vi satt där i väntrummet och det var några par som fick gå in innan oss, å ja var sååå nervös minns jag. När det väl var vår tur berättade doktorn att endast ett ägg av fem hade överlevt till dag 5... Inge press ja fick över mej nu och ja var besviken och ledsen hela ingreppet för nu trodde ja verkligen att det var kört! Efteråt grät ja en skvätt men älskling peppa mej och sa att det klart det kommer gå bra, mycke man trodde på det... Smsa med min underbara Cissi på jobbet som sa att hon ordnat så ja kunde vara hemma några dar för ja hade så ont och mådde Inge vidare... Hon är en så go och underbar människa att prata med, man får alltid kloka svar tillbaka från henne, och det hjälpte mej så att ja inte behövde känna mej jobbig när ja mådde piss och ringde och krångla med dem på jobbet! Så dagen den 11 februari-2010 förändrade hela vårt liv, det lilla fröet började gro i min mage som sedan kom att bli den underbaraste gåva i livet, något vi aldrig kunnat föreställa oss.... Vår Alexander! Detta är ett datum ja alltid kommer minnas och kommer bli väldigt speciellt för mej! ÄLSKAR DEJ ALEXANDER MIN UNDERBARA PRINS! Puss din mamma som älskar dej mest i hela världen!