Trött på sjukhus!

Är fortfarande inlagd och ja är så less på detta....
Anledningen att jag är kvar beror på att när jag kom in till sjukhuset hade ja en snabb sänka-cpk på 149 och den bara steg till dagen därefter och även till igår då den var uppe i 249... dvs ja har en infektion i kroppen som de inte vet vad den beror på... även hög feber..

Igår satte de in antibiotika intravenöst som de egentligen inte velat gjort beronde på att ja ammar och att han kan få ont i magen, men fanns inte så mycke att göra... gråt nåt fruktansvärt när ja fick reda på att ja skulle få ligga kvar ytterligare och själv för ett rum för båda går ju inte att ordna... så ja måste säga att ja fått känna på det jobbiga med att vara sjuk och ha bebis samtidgt och ingen som kan avlasta och hjälpa till när man inte orkar med sig själv ens, men det går... är ju på en avdelning som egentligen inte har patienter som mej så de har ju massa annat att stå i, skillnad om ja legat kvar där ja var förut för då hade ja kunnat fått mer hjälp...

Andreas har ju såklart vart här på dagarna och hjälpt mej, men det är ju kvällar och nätter man känner sig ensam och liten och med nått som är så nytt... nog om det...
Min feber steg igår på eftermiddagen och det kände ja verkligen av, låg och sov å frös om vartannat och sen helt plötsligt var ja jätte svett, omvartannat... Jag hade då fått en droppåse med en slags antibiotika i och en insprutad i armen med nåt annat i... detta var vid lunchtid så det hade inte hunnit verka än...

Vid middagstid när ja var påväg att ta mej mat, träffa ja på mamma och pappas kompis som jobbar här Karina, hon fråga hur det var och så och ja sa att ja tyckte det var fruktansvärt jobbigt att va själv m.m m.m, och helt otroligt lyckas hon fixa ett rum som vi båda kan bo i... det var precis som en sten släppte från mitt hjärta♥, allt kändes plötsligt väldigt lätt, åh va lycklig ja blev...

Så igår låg vi här och kollade på tv:n... Andreas var hem och hämtade sin dator och tog ut min iphone som hade kommit till ica, väldigt efterlängtad... men man ska ju ha ett annat mindre simkort till den och det har ja ju såklart inte fått hem, så det blev ingen användning av den...
Ja har så mycke att skriva om så ja känner att det bara blir rörigt detta så ni får ursäkta... I morse när ja vakna var ja betydligt piggare... tempen på kvällen visa 36,6 så ingen feber längre och imorse var den 36,9, perfekt....
Efter en oändlig väntan på provsvaren kom läkaren, mina prover visa att det går åt rätt håll, sänkan var nere på 149, så ja får rätt behandling... men ingen hemgång idag:( ska få intravenöst idag med, sen prover till möran, så får de se när de kan ge mej i tablett form istället... hoppas ja får komma hem till imorn...

Alexander mår jätte bra... han sov precis hela natten inatt, kände väl att ja va lugn oxå nu när Andreas är här.. han somna nog vid 22.00 och ja väckte han 06.45 för då var ja tvungen att gå på toa, han ligger på mammas arm förstår ni, det är bäst där.... Idag kommer mamma och pappa och hälsar på:), men gud vilka dryga dagar det är...... Ja har fått mitt simkort till mobilen nu, så nu kan ja ta emot sms m.m:)

Hoppas det är bra med alla....

Kramar!


Pappa och son efter kejsarsnittet, i väntan på att mamma blir ihop sydd...

Vad tråkigt för er och speciellt dig att du inte är kry nu mitt upp i all...:/ Men skönt iallafall att det är på bättringsvägar:) Krya på dig Kram

Hej!



Stort grattis till er lilla kille!



Ser att du har det tufft nu. Hoppas det snart vänder så du på riktigt orkar njuta av lilleman:)



Jobbig start men nu kan det bara bli bättre.



Krya på dig o må så gott!



Kram Mia

Älskade goa Lollo!!Om du bara visste vad glad jag jag blev när Karin sa att jag fick läsa din blogg =)LYCKA!!Vill börja med att gratta dig och Andreas till er underbara lilla Alexander. Så otroligt lik sin morfar ;) (antagligen dig oxå då...ha,ha)Riktigt tråkigt att förlossningen blev som den blev men du vet ju att det är inte så mycket i förlossningsväg som förvånar mig.....ännu värre att du var tvungen in igen =( så ensam som man känner sig på ett sjukhus med en liten bebis utan sin nyblivna pappa tror jag ingen som inte varit i den situationen förstår men du ska veta att jag fattar precis hur du mår.Det har tagit mig några dagar att läsa igenom allt för jag ville börja från början med er kamp för att få det lilla underverket o nu har ni äntligen lyckats!!Jag är så glad för er skull och kommer följa den här bloggen dagligen dock inte med ett så här långt inlägg ;)Krya på dig så är ni snart hemma igen.Saknar dig mycket på jobbet men hoppas få träffa er när du orkar.Pussar o kramar i miljarder!!!!!!!<3

Du har en award att hämta hos mig!

Men idag får du äntligen komma hem/Har du kommit hem!! =) Nu håller du dig på benen så du slipper åka in nå mer! ha det så bra o njut av Alexander! Puss o kram